Jag skall inte sticka under stolen med att jag var tidig att testköra Microsofts senaste operativsystem - version 7. Har haft Windows Vista som sekundärt OS i datorn i princip sedan det kom, men fattade aldrig riktigt tycke för det. Förutom ett vackrare GUI, tyckte jag inte att Vista erbjöd några direkta fördelar jämfört med XP. Tvärtom satte det käppar i hjulen, på grund av sin restriktiva hållning till datoranvändandet, där man inte kunde spara var man ville eller flytta en fil från en mapp till en annan utan att bli ifrågasatt om man verkligen visste vad man sysslade med. Även om man bekräftade att så var fallet, så hindrades man ändå ofta från att utföra det man önskade göra. Detta i kombination med ett mer tungdrivet OS där man så fort en dialogruta skulle visas, exempelvis fick sitta och vänta på att bakgrunden på skärmen skulle tonas ned innan man kunde klicka bort rutan. Störande var bara förnamnet. Dessutom hade jag svårt att hitta fungerande drivrutiner till all hårdvara vilket innebar att ljudet oftast inte fungerade.

Men sedan kom då Windows 7, som jag använde den s.k. release-kandidaten av, vilken jag sedan ersatte med den slutgiltiga utgåvan när den kom. Det man slås av är hur mycket snabbare och smidigare sjuan är jämfört med Vista. Detta kan i och för sig ha att göra med att jag även utökat minnet från 2 till 4 GB, samt bytt grafikkort från Radeon x1950pro till GeForce 9600. Grafikkortsbytet innebar även en övergång från DirectX 9 till version 10, som ju Vista och 7 använder för sina stiliga och animerande gränssnitt. Jag hade dock en del problem att få ljudet att fungera även i 7:an, vilket inneburit att jag ändå hållt mig till min gamla XP-installation alldeles tills härom kvällen då jag gjorde ett nytt försök och äntligen fick det att fungera. Nu stör jag mig på nästa sak; att jag inte lyckas skicka upplösningen 1366x786 via HDMI, som min gamla LCD har som s.k. "native"-upplösning, vilket fungerar utan problem i XP.

Hur som helst, så verkar 7 vara ett mycket lovande och stabilt OS. Jag lär dock behålla mitt 32-bitars XP även i fortsättningen, för full kompatibilitet med äldre programvaror som man inte kan överge eller ersätta med andra. Förhoppningsvis kommer också fler program finnas tillgängliga i 64-bitsvarsioner inom en snar framtid, när även den stora massan börjat köra OS i 64 bitar, mer eller mindre frivilligt, genom att sälja datorer med 64-bitarsversionen förinstallerad. Tveksamt är det dock hur stabila 64-bitarsprogrammen än så länge är, då Microsoft fortfarande även inkluderar Internet Explorer i 32-bitsversion, vilken dessutom är den som används som standard i deras x64-OS!

Hej igen, kära läsare!

Jag har nu hunnit hårdtesta (eller i alla fall använt) mediespelaren jag skrev om förra veckan.

Jag kommer här spalta upp recensionen efter några viktiga områden, enligt nedan, för att sedan ge mitt slutliga omdöme.

Ljud

Kanske den viktigaste punkten för många som är ute efter mp3-spelare är väl ljudkvaliteten. Redan med sina grundinställningar, eller "out of the box" så att säga, låter spelaren riktigt bra. Ljudet är krispigt och klart och har ingen burkighet eller plastighet i sig. Man kan även aktivera extra "Bass Boost" och man har som i de flesta spelare ett smörgåsbord av föriställda EQ-lägen, såsom pop, rock, jazz osv. Dock så tycker jag ljudet ändå låter bäst i sitt grundutförande och blir mest förställt med de olika ljudförbättringarna påslagna.

Bild

Skärmen utgörs av en 2.5-tums LCD. Skärmen är faktiskt helt OK, ungefär som en LCD-tv i miniatyr. Klara färger och kontrast. Det enda negativa är väl formatet - 4:3 är knappast optimalt år 2008 då även de flesta tv-program sänds i 16:9-formatet.

Zen spelar förutom mp3 även ljud i aac- och windows media-formaten. Ett hett tips är att dra sina ljudfiler genom windows media players biblioteksfunktion och se till att metadatan är inskriven. När musiken importeras är denna information absolut nödvändig! Annars möts du av alternativ som "<untitled>" istället för de rätta bandnamnen/albumtitlarna, etc., vilket gör det omöjligt att hitta rätt. Även albumets omslagbild syns för övrigt under uppspelning i mediespelaren.
Vad gäller video så spelar Zen windows media samt mpeg4 i .avi-container, uteslutande med upplösningen 320x240. Observera att om videon du vill ha i spelaren har högre upplösning än så måste den konverteras, vilket tar en viss tid!
En viktig "feature" (kommer inte på någon svensk motsvarighet) är även minnesplatsen, där man kan utöka spelarens minne med extra 32 GB, tack vare stödet för den nya SD 2.0-revisionen SDHC.

Förutom musik och video kan du även titta på bilder eller organisera ditt liv med hjälp av kalendern (som kan synkroniseras med exempelvis Outlook).
Spelaren bjuder även på en hel del "customization" (beklagar svengelskan) av menyer, egna bakgrundsbilder etc.

Mjukvara/användbarhet

Själva spelaren är mycket lätthanterlig. Desto krångligare kan det vara när du bästämmer dig för att utöka minnesutrymmet med ett SD-kort. Det tog för mig en ansenlig tid innan jag lyckades komma åt minneskortet i datorn. Underligt nog så kan man inte komma åt minneskortet och spelarens interna minne på samma gång. Så fort du försöker komma år internminnet, avaktiveras kopplingen till minneskortet! Och på tal om minneskort, så är ett betydligt större problem att detta inte alls känns som något utvecklade hade någon tanke på när spelarens mjukvara togs fram. Filerna man lagrar på kortet integreras inte alls med den övriga spelarens bibliotek, utan istället får man i huvudmenyn stega till "Minneskort" och där bläddra sig fram på gammal hederligt vis. Väldigt störande kan jag intyga!

Dokumentation

Detta är en stor svaghet, om man inte har för vana att själv sitta och luska ut hur man skall använda sina elektronikprylar. Den medföljande dokumentationen består nämligen enbart av en snabbstartsguide, där det i princip bara står hur man kopplar in spelaren till datorn (hur många är det som inte listar ut det egentligen?), ingenting om hur man använder själva spelaren! Lyckligtvis är menyerna i spelaren tämligen intuitiva och det är inga problem att börja använda grundfunktionerna. Dock så hade det inte skadat med lite mer teknisk information. Dokumentatione känns väldigt tunn och jag tycker att det är väl snålt av Creative att inte ens kunna bjuda på en ordentlig manual!

Sammanfattning

Trots en del störningsmoment vad gäller mjukvaran och bristfällig dokumentation, är Zen en tämligen kvalitativ och prisvärd spelare (jag köpte 8-gigsvarianten för strax under tusenlappen). Om du kan se förbi ovanstående problem och störningsmoment, kan jag absolut rekommendera denna spelare!

Mac

Skall ut och resa till västkusten i veckan och vad kan då vara bättre att ha med sig än en spritt språngande ny mediespelare!!? Köpte en Creative Zen med inbyggt minne på 8 GB och minnesplats för SD/SDHC-minne. Tack vare minnesplatsen kan jag då komma upp i sammanlagt 40 GB*!

Den spelar både ljud- och videofiler (i MPEG-4 har jag förstått det som), vilket ju är trevligt. Blir till att plugga in i datorn och testa efter jobbet!

* Det största SDHC-minnet (Secure Digital - High Capacity) jag påträffat är på 32 GB